Jag reste mig upp med en suck. Varför skulle det alltid vara så svårt att gå upp på morgorna?

Jag stirrade in i spegeln, och såg min smala kropp som fortfarande bara var i underkläder. Det kolsvarta, halvt lockiga håret var rufsigt, alltså rufsigare än vanligt, och stod åt alla håll och kanter. Mina smaragdgröna ögon såg fortfarande trötta ut och min nästintill vita hy såg ut att skimmra, troligen för att håret vr i sådan stor kontrast till hudfärgen jag hade.

Med en suck hasade jag mig över till byrån och rotade fram ett par jeans, ett svart linne, samt en svart pösig t-shirt från ''Ed Hardy's'' som hängde ner över ena axeln och trycket på t-shirten var helt okej. Jag kom sedan på att jag behövde duscha, och sprang till badrummet.

Oftast brukade jag vänta tills vattnet blev varmt, men inte idag. Jag vred på vattnet och så fort håret var blött gnuggade jag i schampoo, och sedan balsam. Jag gick huttrande ut ur duschen, virade in mig i en fluffig handduk och torkade min kropp. Jag tog fram hårfönen och borstade igenom det korta håret som knappt nuddade mina axlar innan jag drog på mig kläderna, fixade på lite mascara, kajal och eyeliner innan jag rusade ner för trapporna. Jag drog på mig hjälmen, skinnjackan och ryckte åt mig väskan i farten mot ytterdörren. "Jag sticker nu" ropade jag och stängde dörren efter mig innan jag gick mot min moped. Det var en silvrig Vespa, och min älskling. Förutom Jabber då, men det räknades inte just nu.

Jag satte i nycklarna och gasade innan jag körde mot skolan.

 

~

 

Jag rusade mot sal 34, där vi hade första lektionen. Matte.

Det var det värsta med att återfödas på jorden, som människa: Skolan.

Jag mindes inte så mycket av de andra ställena jag levt på, det ingick inte i vår natur. Det enda man kunde minnas var ställen man varit på när man också varit med sin soulmate. Och jag hade aldrig varit i skolan med Jabber, inte vad ajg kom ihåg just nu iallafall.

Medan jag grubblade på honom koncentrerade jag mig varken på min syn eller på vart jag sprang och krashade såklart med Simon. Världens äckligaste och mest perversa kräk någonsin.

Med en suck reste jag mig upp, tog tag i mina böcker och tittade konstigt på honom, människor hade verkligen ingen som helst respekt för varandras kroppar.

Han flinade tillbaka, han hade inte rört sig ur fläcken. "Haha, så du stöter på mig? Fattar du? stöter? Du stötte ju in i mig" sa han med sin lantis-dialekt. Det hördes verkligen att han kom från country-trakterna.

Jag himlade med ögonen. "Ja, jag fattar. Och nej, aldrig i hela mitt liv att jag skulle stöta på dig, ärligt talat så äcklar mig" sa jag och rös, innan jag vände mig om för att gå.